Nu sover jag egentligen, så ni vet. 

Får liksom ingen ro i kroppen, bara ligger och tänker på massa jobbiga saker. Tänker på dig, du som bor ungefär tusen mil härifrån, som har fått mig ut på kanten. Typ. Usch.
Undrar varför jag alltid överreagerar och är så känslosam under denna period..? Knäppt.

Life goes on, bitch