Jag har tänkt massor på mitt senaste inlägg om rädsla. Vad är min största rädsla?
Fick en kommentar av en person som betyder mycket för mig, hennes kommentar var om vad hennes största rädsla var. Den rädslan är en av mina största också. Tänk er att förlora en vän, som ni älskar över allt annat, hemskt? Ja.
Men tänk er då, att vara den som måste ta beslutet när den vännen ska ta sitt sista andetag. 
Det är min största rädsla. Att behöva göra det. Det värsta är, att jag kommer behöva göra det. 
Kanske inte imorgon, kanske inte förens om tio år. Men ändå? Min älskade häst Alva. 
Vissa har detta beslut mycket närmare än vad jag har, dom lider jag verkligen med. 
Jag vet att det finns vissa som anser att häst passar bäst på smörgås, osv. 
Men skulle ni kunna tänka er att äta eran absolut bästa vän? Nej, jag skulle faktiskt inte tro det.